Skärpning

Huuu vad jag är dålig på att uppdatera vår blogg. Jag borde skämmas!! Lovar att bättra mig. Det har varit lite bråda dagar kan man säga. Jag och kidsen har varit i Kalmar i två veckor. Eller rättare sagt, i Kalmar en vecka och i Stockholm i en vecka. Vi håller på och säljer lyan... as we speak!! Den ligger ute på nätet nu. Det känns faktiskt lite vemodigt att sälja Västmannagatan. Vi har haft så himla roligt där och det har varit en underbar tid. Men som vi kom fram till idag vid middagen, det kommer ju bli lika kul någon annan stans. Det sitter inte i boendet - det sitter i sällskapet.
Och just det.... någon annan stans kommer närmare bestämt bli i Helsingborg. Vi har köpt hus!! OJ!!! Det gick fort fast ändå inte på nåt vis. Vi kollade på det här huset i september och jag blev förälskad. Men då tyckte vi att det var lite tidigt att köpa något eftersom vi då hade ett helt år kvar här i Tyskland. Och så av en händelse var Filip ute på Valvet en dag för ett par veckor sedan. Och då var "mitt hus" ute igen. Jag ringde mäklaren för att kolla om något inte stod rätt till men visst var det så, huset var ute till försäljning igen. Så vi bokade visning och drog till Helsingborg och kollade läget. Det är onekligen ett jättefint hus, eller KAN BLI om man får fixa i ordning lite mer än vad det är nu. Tomten är ljuvlig och vissa delar av huset likaså. Det är en gammal skola från 1860 talet med massor av charm och DÄR lät jag som en mäklare. På tal om mäklare... varför tror alla mäklare att man behöver bli kompis med sina potentiella kunder?? Varför känner dom att det är oerhört viktig info för mig (som ev köpare av ett hus) att veta var HAN Mr mäklare bor, var hans fru jobbar, hur stort hans hus är och att hans övernattningslägenhet i Stockholm ligger i SOFO (som förövrigt är det TÖNTIGASTE uttrycket jag vet)??? Jag fattar inte det?? Är det en speciell kurs på mäklarskolan? Kursen kanske heter Fjäskteori med egotwist? Eller: Att säga absolut ingenting om ingenting under så lååång tid som möjligt. SUCK. Nog om mäklare. Dom gör mig irriterad helt klart.
Nils är sjuk igen. Tydligen är det någon maghärva som går här. Pratade med min läkarkompis Andrea och dom låg i någon slags kräksjuka hela förra veckan. Jobbigt. Nåja, han var ju inte sjuk när Freja hade det förra gången så han får väl ta det nu istället. Han sover mest hela tiden och när han är vaken vill han sitta i mitt knä och gosa så jag tycker att det är ganska mysigt.
Dagis alltså. Så fort man har varit borta från dagis i två veckor börjar man om från början igen på bakteriestegen. Nils åker ju på samma han också eftersom han är med när jag lämnar Freja. Jaja, man får väl trösta sig med att de som vet säger att barn som är sjuka mycket som barn har bra immunförsvar som vuxna. Det stämmer ju på mig iafl. Jag var sjuk jämt innan jag var sju år och nu är jag sjuk vart tionde år högst. Peppar, peppar.
Inga roliga bilder idag men lovar att bli bättre som sagt.