Vi åkte till Kalmar på söndagen innan jul. Då hade Freja tjatat och tjaaaatat i minst en vecka på att vi skulle åka. Så hon var minst sagt lycklig när vi gav oss iväg.
När vi åkte från Wismar den morgonen var det -13 grader. Det biter lite i kinderna då.
Ett snöigt och vackert landkap och 65 mil senare kom vi fram till Kalmar.
Där såg det ut så här....
Julafton inleddes med pulkabacksåkning och snögubbsbyggande. Jag tror att pappa Knut och jag tyckte att det var absolut roligast med pulkåkningen. Freja reagerade med skräckblandad förtjusning och var ibland alldeles sammanbiten som bara hon kan vara och ibland alldeles förtjust. Filip åkte en enda gång. Då lyckades han göra en helt magisk bakåtkullerbytta i backen. Efteråt hävdade han bestämt att han hade fått en wiplashskada. Det bästa med detta är att han inte alls var skadad och det näst bästa är att jag lyckades fånga hela vurpan på film. Mamma Lisbeth åkte också pulka men fokuserade mest på att bygga snölyktor, och lilla Nils sov och sov nedbäddad i sin vagn.
Tänk så roligt man kan ha med lite snö. Och så fantastiskt vackert det är med en riktig vinter.
Och så blev det kväller....
Som vid varje jul så fattas det.... nä just det, absolut ingenting på det Eklundska Julbordet. Iafl inte i min mening. Gästerna, Sten, Gunilla och morbror Bernt anlände och vi åt en härlig julmiddag tillsammans.
Efter middagen var det dags för den berömda Tomten att dyka upp.
Freja som är en bestämd dam hade bestämt sedan länge att det var okej att Tomten kom men han fick absolut inte komma in i huset. Nää, han kunde lägga paketen på altanen och så var den saken slutdiskuterad.
Och visst kom han. Röd och fin kom han gående mitt i all snö, precis som på film. Freja vinkade glatt i fönstret men när Tomten knackade på dörren var hon inte lika tuff längre. Hon svarade blygt och storögt på Tomtens frågor om snälla barn men jag tror att hon drog en lättnandets suck när han gick sin väg utan att komma in i huset. Precis som hon hade bestämt.
Efter ett par timmar av intensiv lek med julklappar somnade en trött och nöjd fröken Freja. Nils somnade han också, av ren utmattning efter att ha lekt med ett ton julklappspapper. Han fick fina julklappar han också men det verkade vara pappret som var mest intressant.
På juldan var det dags för Nils att få vattkoppor. Vi märkte det inte förrän på annandagen men med facit i hand förstod vi att det kom redan på juldagen. På juldagen kom Helen m familj och Lotta m familj och vi åt och hade mysigt. Nils var lite gnällig men jag tänkte inte så mkt på det. På annandagen upptäckte mamma en liten prick på honom och då förstod vi vad som var på G. Eftersom alla i familjen har haft vattkoppor (utom mamma men jag tror hon är emun ändå, hur kan hon annars ha klarat sig efter att ha träffat 3 barn och 8!!! barnbarn som har haft det??) På annandagen var det kalkonmiddag hemma hos fam Andersson. Det är så myyyysigt hemma hos min syster och hennes familj. Det sitter liksom i väggarna, myset alltså. Och så har hon det så fint och hemtrevligt. En god middag och en härlig kväll trots sjuk pojkbebis.
Som om det inte det vore nog med vattkoppor fick han lagom till nyårsafton någon slags 3-dagarsfeber. Inte roligt!! Våra planer med nyårsfirande tillsammans med Åsa och Tomas + 2 små, gick därför i stöpet. Egentligen inte bara för att Nils var sjuk utan även för att det skulle vara snöstorm längs hela ostkusten och ingen rekommenderades att köra om man inte var tvungen.
Men nyår måste ju firas med eller utan vattkoppor och febertoppar. Sagt och gjort. Filip for iväg till affären dagen innan nyårsafton och ett, tu, tre så var vi redo för en alldeles utsökt Nyårssupé, bestående av:
Hummersoppa
Lammytterfilét, potatiskaka med chevré och basilika samt honungs och timjanglaserad rödlök.
Ostar
Så visst blev det ett GOTT Nytt År, i år också... trots vattkoppor, feberhärva och uteblivna gäster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar